nytt försök 2

Tredje natten i rad på jobbet och jag ska precis till att öppna veckans tredje bok. de tidigare var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda och Mig äger igen av Åsa Linderborg, båda helt bra böcker.
Gavaldas bok fastnade jag för ganska direkt, den är underbart stämningsfull och med charmigt udda och tragiska karaktärer som inte riktigt hittat sin plats i samhället. Mot slutet börjar dock berättelsen staka sig lite irriterande så att jag emellanåt undrar vad författaren håller på med och slutet är eländigt gullelulligt. Men jag ska inte vara för hård/ cynisk/ kritisk (välj alt.) för trots nämnda irritationsmoment så är boken ändå en läsupplevelse som jag kan rekommendera, helt klart.
Mig äger ingen av Åsa Linderborg var en snabbläst barndomsskildring om hur hon växte upp med sin ensamstående alkoholiserade pappa. Berättelsen är varmhjärtad och tragisk(?), det är klassamhälle på ett sätt som säkert uppskattas mer av den som är ännu några år äldre än mig och levt den biten. Boken inleds med en beskrivning av innehållet i pappans plånbok den dagen han dör och genom hela boken tror jag han ska dö på följande sida. Han dör i slutet och då är hon redan vuxen med egna barn och boken är inte alls den tragiska skildring jag var inställd på.
Och nu då?
Jag sitter med Livets skafferi av Alexander McCall Smith framför mig och ska ge Mma Ramotswe en andra chans. Böckerna om Damernas Detektivbyrå ska ju vara så fantastisk bra och jag undrar vad det månne var jag missade när jag läste DD sist. Nu gör jag ett nytt försök, om än halvhjärtat.