jag vet ju att det inte blir bättre av att jag grubblar. och 99 dagar av 100 så gör jag inte det heller. men idag är inte en sån dag.vi har varit på undersökning där de konstaterade att de inte kunde hitta något som pekar på problem med hörseln eller förmågan att tala. annat hade jag inte väntat heller för vi vet ju att han hör, han har bara väldigt selektiv hörsel.
i hans papper står att han är svår att få kontakt med. men sån är han ju inte hemma. eller?
borde vi tidigare ha fäst uppmärksamhet vid att han kanske inte är som alla andra? men hur tidigt kan man egentligen märka sånt? antagligen hade det uppmärksammats tidigare om han gått på dagis. efter första sonen som verkligen var krävande så tyckte vi bara det var skönt med ett så lättskött barn. lättskött, hur många gånger har vi väl inte använt just det ordet?
eller är han bara socialt otränad av sina dåliga föräldrar?
nå, nu har vi i varje fall fått upp ögonen
och så tar vi en dag i taget
utan stress, för det blir ju inget bättre av
Låt sommarlovet börja!!!
aW.jpg)
10 kommentarer:
Jag tycker att det låter som att ni kan vänta på ytterligare besked. Det måste väl finnas barn som inte pratar vid två år som ändå växer upp och blir helt "normala".
Vår Päppel fick gå till sjukgymnast för att hon inte kunde resa sig vid 10 månader enligt mallen. Hon ställde sig inte förrän 4 månader senare. Vid 17 månader började hon gå och det tycks inte vara något fel på henne.
men herregud, inte är ni några dåliga föräldrar heller! en del barn säger ingenting när dom är 2-3 år utan att det är något fel för det. stressa inte upp er! men försök göra det bästa av det. kram
jovisst, ni har rätt. ibland finns det bara dagar då det är lätt att måla fan på väggen. TACK
Förstår er oro, men det ordnar sig ska ni se! Det är ju jättesvårt att märka "avvikelser" hos barn, och allra helst om man är förälder för då förstår man dem ju. Hoppas ni får en diagnos som ni kan jobba vidare med, för då blir det ju lättare. Stor kram, nu är det någon som kallar på mig...
Fru mju; jag tycker att jag fått kontakt med honom då vi träffats, har inte märkt något avvikande hos honom, han har ju inte problem med ögonkontakt eller så heller. Men jag förstår så väl att ni är oroliga, vem skulle inte bli det! Och bättre att det kollas upp än att det sopas under mattan är det ju. En stor kram från mig, så hoppas jag att vi hinner ses före vi piper iväg till Gotland!
Klart du grubblar, det hör nog mammalivet till. Ge det ett tag till! Han ser ut för att vara värsta charmkillen på bilderna! Och "svår att få kontakt med" jösses, han är 2? De har ju annat att kolla på, pilla med, funta på.
Stor helgkram!
Ps, jag glömde skriva att det var en fantastiskt fin bild!!
TACK TACK TACK!!!
ni är härliga, precis varenda en av er. och tack Tina som ringde och nästan läxade upp mig :)
nu tar vi sommarlov från grubblerierna bäst det går och gläds åt att vi fått tre underbara kramgoa prinsar!
Hej. Jag läste ditt inlägg och hoppas naturligtvis att de ska ha fel. Min fyraåring sa i stort sett bara mamma, pappa och offa (åt morfar) och resten var teckenspråk fram till dryga två års ålder. Mitt kusinbarn var tre år när han började prata. Så visst finns det exempel på att barn börjar när de själva tycker att de är redo. Sedan har vi exempel på att de på Vårdc. har hört blåsljud på ett av barnen som var falsk alarm, men man hinner ju se hjärtoperationer och syregastuber på ryggen på barnet innan man ens gjort alla undersökningar. Man är sedan snabb på att anklaga sig själv, som om det dåliga samvetet bara väntar på en chans att göra sig påmint. Lycka till!
Alla har skrivit så kloka saker, håller med dem allihop =) Men ni verkar ha en bra syn på allt, tat lugnt och se vad som händer. Och att det finns många som av olika anledningar börjar prata lite senare kan jag verkligen intyga. Och kommer det inte då heller så kan ni ta det då.
Kraaaaam
Skicka en kommentar