jamenvisst!

nu är jag redo för vår och torra trottoarer! snö och slaskväder, be gone!  :))

vårkänningar for sure

det börjar kännas vår även om snön envist biter sig kvar. den gamla katten jag ärvde av mamma har fått ungar, frösådden börjar spira och de senaste dagarna har vi haft plusgrader dagtid, solsken och takdropp. och näsdropp, för naturligtvis ska det en vårförkylning till!  så idag blev det till att stanna hemma och koka vitlökssoppa, snyta sig och drömma sig bort.  tanken på en kortare flygresa ännu i vår, en paus från vardagen som ensamstående mamma, det skulle jag vara värd.  andas vårluft på ett ställe där både gator och ansikten är helt främmande, unna mig själv en ny upplevelse.

helgen som gick

helgen kom och gick alldeles för snabbt då igen. trots att vi har februarikalla nätter i mitten på mars så känner man att det håller på att svänga. pojkarna har lekt i den porösa snön medans jag suttit på trappan med bokcirkelns bok och njutit av solvärmen i ansiktet. och så har vi inlett frösådden. tomat, aubergin, kronärtskocka och en del blommor.. få se nu då...

egentid

tidigare, då jag jobbade natt och fick lite ledig tid på dagarna så fanns det betydligt mer av den där värdefulla egentiden.  tid till promenader, fotografering och att gå på loppis. de stunderna kommer alltmer sällan men jag värdesätter dem desto högre.
just nu är kvällstimmarna viktiga, den där stunden som inleds när disney kanalens sändningar slutar för dagen och jag efter gonatt sagan får stänga dörren till pojkarnas rum och göra något helt i lugn och ro. underbart!

i väntan på våren

trots tjockt snötäcke och envisa minusgrader så blir dagarna längre och det börjar klia i trädgårdsnerven. det är ju ändå mars månad och veckorna går snabbt, det är nu planerna och förberedandet börjar.   i och med att jag övertar mammas hus har jag plötsligt en stor trädgård som i dagsläge inte består av mycket mer än gräsmatta, en stenmur, några fruktträd och ett vedskjul.  jag vet inte hur ni tänker men det där med gräsklippning har aldrig riktigt fångat mitt intresse. tänk att få starta något från noll (mitt liv i ett nötskal) och se vad man kan åstadkomma.  så nu planerar jag hejvilt. växthus, örter och grönsaker, hönshus...  men som sagt, slowly does it, det är inget som blir klart på ett år eller fem och med mina krånglande handleder får jag ju lov att bromsa ändå.

att ni fortfarande finns där ute värmer. tack!


had -14 degrees this morning but the increasing hours of daylight has got me making plans for the garden, plans including both greenhouse AND henhouse... do hang around to see where i end up... 

efterdyningar

mycket har hänt under tiden då bloggen legat på is. det har varit ett jordskalv som heter duga. jag har behövt fokusera min energi, behövt försvinna. men nu är det dags att bygga upp något nytt. en ny grund att stå på

jag inbillar mig inte att vi är på fast mark ännu heller eftersom efterdyningarna skakar grundvalarna med jämna mellanrum men jag är säker på att vindarna håller på att vända.

räknade ni klyschorna där? för jag är säker på jag fick med ett par fler än lovligt.

bit för bit kanske jag benar upp det. men en sak i taget och slowly does it och allt det där.
skönt att vara tillbaka!

anybody out there?

det har gått en tid. det har hänt en del.
med andra ord: bloggpausen blev längre än tänkt.
finns det någon kvar där ute?

vardagslyx

-12 grader och bitande vind men solsken och hemlagad broccolisoppa. en picknick blir en självklarhet. jag hittade ett skyddat hörn och njöt av stunden. trots allt är det de enkla sakerna som gör livet. det är stunder som den här man minns länge.

twelve degrees below zero and a biting wind today. but i made broccoli soup and the sun was shining so i headed on a picnic. winter simply doesn't get much better than this.

god morgon?

tjugo minusgrader. egentligen borde man stanna under termotäcket.

twenty degrees below zero this morning.

almost blue

tio minusgrader och äntligen ett par timmar solsken! jag var ute och gick på isen och njöt. det här är vinterns vackraste sida. men jag undrar just hur många timmar det kommer ta att återfå känseln i tårna? för tillfället gör det detsamma, vi ska ändå snart ut i pulkbacken igen.

och så soundtrack till promenaden: Chet Baker.

inbetween

här har varit tyst länge under tiden jag försökt hitta balans i tillvaron som nyseparerad. jag övervägde lämna bloggen åt sitt öde. starta om. men jag är fortfarande jag, oavsett livssituation, så jag lär hänga kvar här en tid ännu.

it's been quiet for some time on here. mostly because i'm somewhere inbetween in life. been living in mum's house for some time now. months. rediscovering my own two feet taking one day at a time.

teatime

there was a snowstorm last night and this morning i had to dig my way out to the shed in mum's backyard to get wood for the fireplace. and let me tell you, a cup of tea tastes great after that workout. Still have to dig the car out since Ariane invited us for tea at her Castle at the Eisenbach for the drawing challenge! we have so much catching up to do, oh, i've been away for far too long..

snön kom sist och slutligen och då gjorde den det med besked.

skön förmiddag

jag börjar landa i vardagen, andas djupt och mår bra av att bara vara jag. en skön radiokanal, eld i spisen och en kopp mörkrost är allt jag behöver just nu. lusten att sy har vaknat igen och jag gör mig beredd på att ta det ett steg längre, chansa. det är jag skyldig mig själv.

hoppas ni njuter av hösten.

frost

det har varit mycket nu och jag har inte unnat mig många promenader med kameran. men igår var en fantastiskt solig morgon med frost. man får ta tillvara på stunden. man måste.

livstecken

det är som det är med livet, goda nyheter varvas med dåliga. ibland önskar man karusellen kunde stanna så man hann hämta andan. sätta sig ner en stund. jag blev tvungen att ta en bloggpaus. kanske kommer den fortsätta ännu ett tag. tills jag lite landat i vardagen igen.

mamma och jag gick på höstens första svampjakt igår. lite skrattade vi nog åt tanken när vi kom på att det faktiskt redan var november månad. men vi hittade våra trattkantareller och fick en härlig terapistund i skogen. det gjorde oss gott minsann.

ni värmer mitt hjärta

tack för era kommentarer på mitt senaste inlägg, de värmde. allt ska nog ordna upp sig, för som jag läste i en tidning häromdagen:

Everything will be okay in the end. If it's not ok, it's not the end.

det har blivit en del sytt sen den nya kärleken kom in i mitt liv (ja, jag slog till och köpte symaskinen), förälskelsen verkar inte vilja svalna. i morgon blir det att ställa sig bakom försäljningsbordet igen som omväxling. och det i bästa sällskap. det ska bli kul!

mera ordlöst bloggande

mamma ligger på sjukhus med blodpropp på lungan. som om inte cancern räckte gott och väl. mina ord har tillfälligt sagt upp kontraktet.

sockerchock

på fredagsmys med sjuåringen. den kallades chokladmuffins men var i själv verket hela veckodosen socker och borde försetts med varningstext.

det var promenadväder

... timmen efter började det regna. det var i förrgår. och det regnar fortfarande.