här har varit tyst länge under tiden jag försökt hitta balans i tillvaron som nyseparerad. jag övervägde lämna bloggen åt sitt öde. starta om. men jag är fortfarande jag, oavsett livssituation, så jag lär hänga kvar här en tid ännu.
it's been quiet for some time on here. mostly because i'm somewhere inbetween in life. been living in mum's house for some time now. months. rediscovering my own two feet taking one day at a time.
aW.jpg)
8 kommentarer:
we all need replenishment, especially in winter. you will have had your fill of it, when the time comes, i guess.
i'm sure the commenting trouble was to do with my comment format. internet explorer users couldn't use my previous format. i was happy to find it out at at work. nothing to do with your skills, my dear!
but hey, and hi!
n♥
dear you,
one day at the time
and slowly
you will find your path
your way
again
I am sure
love
men vad säger du? :( sånt händer, men är så tråkigt. många kramar till dej!!!
Kämpa på där! Du är inte ensam. Vi kommer starkare ut på andra sidan.
Hur gör ni med barnen? Flyttar de emellan er?
Intressant att höra hur andra gör.
Min man och jag har själva låtit barnen bo kvar i villan och turats om att bo där med dem. Nu vill han skaffa en egen bostad och att barnen flyttar emellan. Jag vill (såklart) att det bor mest hos mig.
Your own two feet will do just fine :)
thank you, all of you. i know i'll be fine. I AM.
Lite huvudlöst, men ändå mysigt här i soffan. Fint att se dina bilder, nästan som att dela dina upplevelser. :)
Skicka en kommentar