en dimmig morgon övergick i en härligt varm dag och jag gick runt i den mjuka sanden länge. satt på klipporna och tittade ut över havet. himlen och havet gick så ton i ton att någon horisont inte gick att urskilja. och det var tyst och stilla.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
så vackert! :)
sandra: vi var där ute då för hundra år sen, årstiden var bara lite off då ;)
If you had stood slightly to your right, those clouds would have looked like a pair of wings :)
Skicka en kommentar