det här golvet lackade inte sig självt.
vi tog oss golv över huvudet, hahaha.
ni märker hur trött jag är?
det skulle vara easy peasy. bets och lacklager.
vi siktade på mörkbrunt men
följande morgon var golvet
lila
hur man än vände och vred på det så var golvet i pojkarnas rum lila.
jag hade säkert älskat det på åttiotalet men nu gav det mig bara kalla kårar!
färgbutiken hade två ynka påsar kvar av svart bets men det räckte till att dränka det lila. men nu är det klart och jag är nöjd. speciellt med de gamla fernissade partierna som jag gnuggade fram, det bruna bryter av bra. det blev snyggt. och i väntan på att lacklagret skulle torka har vi fått ett par välförtjänta vilodagar. och ja, här ser ni ju nu då hur den nya dörren blev! (roligt det där att kunna klicka sig bakåt...)
helgens läxa: när man inbillar sig att något ska gå smidigt så ska man akta sig för att tänka det högt. eller tänka alls
och jo, det är mina dammiga fotspår på bilden....
4 kommentarer:
åååh, en heeeel dörr! haha
men lila, varför inte? ahahaha
Hah, lila känns väldigt 90-tal, det har du rätt i...lite Cure kanske ? Men så fint det blev TILL SLUT! Vilket jobb, vila lite nu va?
Ojdå, nice surprise, eller nåt ;-) Men det blev ju bra till sist!
/camilla
På bilden ser det GREAT ut =) Men vägen dit lät tuff...
Kram
Skicka en kommentar