lördag 12 september 2009

under en tredje matta

så här tillbringar jag denna helg, bara utifall ni undrade.
när vi ändå fick hem slipen passade jag på att tömma det som ska bli vårt sovrum uppe på vinden. i tiderna har jag testat bona åldringshemsgolv med en liknande mackapär så efter en kort stund gick slipandet som en dammig dans. kul.


under sovrummets psykedeliska linoleummatta var brädgolvet obehandlat! vilken lycka! det krävdes bara en snabb uppslipning för att få bort smuts och fläckar. jag tänker mig ebenholtsbets och högglans. känslan är helt fantastisk, ett eget sovrum! ett vuxet rum (även om minstingen delar med oss ännu ett bra tag..)

i pojkarnas rum gick golvet mer i vågor och att få bortslipat all gammal fernissa kräver tålamod, många gånger om. men det är ganska så skönt att få stå där uppe i dammet med mask framför näsa och mun och med öronskydden på och inte behöva göra annat än koncentrera sig på golvet.

7 kommentarer:

Äppelträdet sa...

Vad duktig du är!

Fru Mju sa...

mjaaa. på sånt som är kul är jag duktig. till resten borde jag verkligen anställa en städerska. eller två...

Anonym sa...

Oj vad härligt helg-göra du har!!! Sånt jobb är ju kul (fast det är jobbigt också). Visst är det roligt att föreställa sig hur det ska bli, ebenholtz... nötbrunt... högblankt... halvmatt... möjligheterna är så många och allt är möjligt ännu på planeringsstadiet!
/camilla

Soffy sa...

Vilka fina skatter under mattorna, härligt! Ska bli kul att följa resten av renoveringen! Kan inte du berätta mer om ert hus, tyckte det var så kul att läsa när du skrev om det i ett inlägg. Ja, nä du har TID villsäga, jag väntar gärna ett par år ;)

stella sa...

vi skulle passa bra ihop. jag kunde städa o greja medan du fixar en massa andra praktiska saker! :D

Fru Mju sa...

camilla: jo, kul men dammigt göra.

soffy: det kommer nog bli mer om huset och renoveringen. och så många år ska du väl inte behöva vänta längre :)

stella: synd på avståndet bara! :(

lyckoskatt sa...

golvet ser helt underbart ut. väl värt lite slit känns det som.